Antalsuppfattning

Medfödd förmåga

Antalsuppfattningen är en medfödd förmåga som finns både hos nyfödda barn och hos djur. Ägare till hundar och katter har erfarenheter av att deras husdjur uppfattar skillnader i antal. Så är det verkligen. I olika undersökningar har det framkommit nästan utan undantag att olika djurarter har förmåga att uppfatta antal. Man har inte behövt lära djuren att uppfatta antal, utan de verkar ha en medfödd förmåga till antalsuppfattning.

Denna förmåga handlar inte om egentligt räknande. Det handlar om en relativ, ospecifik förmåga att uppfatta antal (Deahene, Spelke, Pine, Stanescu & Tsvikin, 1999; Lemer, Spelke & Cohen, 2003). Denna förmåga som är oberoende av sensorisk kanal innebär förmåga att särskilja olika stimuli från varandra utgående från någon egenskap.

Figur. Av nedanstående bildpar är det svårt att i det första bildparet särskilja den bild som har fler bollar. I det senare bildparet är det lätt, trots att de blåa bollarna bildar en större helhet som area. Att jämföra antal och areor är således processer som är separata.

Urskiljningsförmåga hos småbarn utvecklas stegvis

Ju större skillnaden i antal är, desto lättare är de att särskilja från varandra. I studier har det framkommit att barn som är yngre än 9 månader lätt kan särskilja 8 från 16, trots att arean skulle vara kontrollerad. Barn över 11 månader kan redan särskilja 8 från 12. En relativ förbättring av denna förmåga verkar ske under den tidiga barndomen, varefter utvecklingen utjämnas.

Denna förmåga att uppskatta antal kan aldrig bli helt exakt. Den enda vägen till en exakt antalsuppfattning går genom språk och räkning. Detta kan enkelt konstateras när man t.ex. frågar sig hur många röda och blåa bollar som finns på bilderna. Antalet måste räknas genom uppräkning, dvs. att använda språk och räkning (Gordon, 2004; Pica, Lemer, Izard & Deahene 2004).

Antalsuppfattning och matematikfärdigheter

Det finns skillnader mellan olika individer i hur ”exakt” den nonverbala ungefärliga antalsuppskattningen är. De senaste forskningsresultaten tyder på att precisionsgraden i denna förmåga att uppskatta antal skulle kunna förklara utvecklingen av gravare inlärningssvårigheter i matematik (dyskalkyli). Teorin utgår ifrån antagandet att erfarenheterna från uppskattning av antal utgör grunden för förståelsen av kopplingen mellan antal och symbol. Om denna förmåga att uppskatta ungefärligt antal är mycket inexakt utvecklas inte uppfattningen om storleksskillnader mellan tal.