Kartläggning
Genom att följa med elevernas läsutveckling och inlärning under arbetet i klassen och dessutom regelbundet kartlägga deras läsning och skrivning, får man en god bild av deras kunskaper och eventuella behov av stöd.
Samarbete mellan klasslärare och speciallärare
Klassläraren och specialläraren har centrala roller vid diagnostisering av elevers läs- och skrivsvårigheter. I de flesta skolor följer man noggrant med elevernas läsutveckling. Detta är särskilt viktigt under de första skolåren.
Specialläraren har material för att kunna upptäcka elevers svårigheter med skriftspråket. Han eller hon har också material för att ge extra stöd till elever med sådana svårigheter. Tillsammans med familjen skall man försöka hitta gemensamma metoder för att utveckla barnets förmågor både i skolan och i hemmet. För majoriteten av eleverna räcker det med uppföljning av läs- och skrivutvecklingen samt stöd riktat på att förebygga och åtgärda svårigheterna.
Tecken som kan tyda på läs- och skrivsvårigheter
- motvilja mot läsning och skrivning
- rädsla för att läsa högt i klassen
- känsla av obehag, trötthet och bekymmer
- glömmer bokstävers form och ljud
- läser långsamt och hackigt
- läser fel eller hoppar över småord och ändelser
- tappar bort bokstäver/ljud
- gör tillägg, till exempel helt – helst, igen – ingen
- omkastning av bokstäver, till exempel bli – bil, garn – gran, börd – bröd. Eventuellt också omkastning av siffror
- förväxlar bokstäver, till exempel b-d-p, t-d, k-g, f-v, u-y-ö, e-i, e-ä, o-å
- vändning av hela ord, till exempel åt – tå, lat – tal, tom – mot
- har svårt med enkel- och dubbelteckning
- har svårt att upprepa, uppfatta och skriva långa ord
- har svårt att lära sig saker i ordningsföljd, till exempel alfabetet, månaderna, multiplikationstabellerna
- talar otydligt
- hoppar över ord och rader i läsningen
- inget flyt i läsningen vilket kan leda till bristande läsförståelse
- har svårt att läsa nya och främmande ord samt nonsensord
- har svårtydd handstil
- svårt med begreppsinlärning
- svårt med benämning
- låg självkänsla
- dåliga studieresultat i många ämnen, eleven kan ses som lat, ointresserad, obegåvad eller ovillig till samarbete
Tilläggsutredningar
Om problemen med läsningen och skrivningen inte avtar trots skolans stöd är det viktigt att göra en grundlig utredning av svårigheternas bakgrund. Tilläggsutredningar behövs också då man misstänker andra problem i utvecklingen eller större språkliga svårigheter.
Vem som utför de grundliga undersökningarna beror på kommunen. Oftast görs de av skolans, familjerådgivningens eller hälsocentralens psykologer. Ibland kan barnet också vara i behov av utredning via specialsjukvården (som foniatrisk eller neurologisk utredning). Målet är att man efter dessa utredningar kan ge barnet det stöd han eller hon behöver och göra upp undervisningen utgående från barnets behov. Då inte allmänt stöd för skolgången räcker, kan man göra upp en plan för elevens lärande och ge eleven intensifierat stöd. Vid stort stödbehov kan särskilt stöd och en individuell plan för lärandet komma i fråga.
Det är få barn som har en diagnos på läs- och skrivsvårigheter som är given av en läkare. Därför finns det heller inte någon habilitering inom sjukvården för dessa barn i fall det inte ligger någon bredare språkstörning eller utvecklingsstörning i bakgrunden.
