Vad innebär läs- och skrivsvårigheter?
Läs- och skrivsvårigheter yttrar sig som problem med avkodning, rättskrivning, läsflyt och läsförståelse. I andra hand kan det innebära svårigheter med matematiken och ett dåligt självförtroende. I det första skedet av läsutvecklingen kan svårigheterna yttra sig genom att barnet lär sig grunderna för läsningen i väldigt långsam takt och barnet har svårt att läsa ord rätt. Senare yttrar sig svårigheterna snarare i långsam lästakt än i felläsning av ord.
Graden av läs- och skrivsvårigheter varierar. En del barn har lindigare svårigheter som till största delen går bort under de första skolåren. Andra barn har så stora svårigheter att de kan hålla i sig ända till vuxen ålder.
Uppskattningsvis har ungefär 10-15% av alla barn någon form läs- och skrivsvårigheter. Bara ungefär 2% har tydliga och ihållande svårigheter. Risken för att utveckla dyslexi fyrdubblas om dyslexi framkommer i släkten. Själva dyslexin går inte i arv, men dispositionen för att utveckla dyslexi ärvs.
Problem med läsning och skrivning kan bero på många olika faktorer, till exempel
- För lite träning i läsning och skrivning
- Svag motivation för läsning och skrivning
- Svaga färdigheter i läsning och skrivning
- Bristande undervisning i läsning och skrivning
- Svag begåvning
- Brister i hörseln
- Brister i synen
- Perceptuella svårigheter
- Koncentrationssvårigheter
- Uppmärksamhetssvårigheter
- Dyslexi
Läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi?
Alla läs- och skrivsvårigheter är inte dyslexi. Dyslexi är en specifik svårighet med läsning och/eller skrivning som främst handlar om problem med fonologin. Termerna läs- och skrivsvårigheter samt dyslexi används ofta synonymt även om de inte har exakt samma innebörd. Skillnaderna mellan olika länder och språk är också stor. Här talar vi allmänt om läs- och skrivsvårigheter.
Forskare är oense om hur dyslexi och läs- och skrivsvårigheter skall definieras. Här finns två olika definitioner på dyslexi.
The International Dyslexia Association definierar läs- och skrivsvårigheter på följande sätt:
"Dyslexi är en specifik inlärningssvårighet som har neurologiska orsaker. Dyslexi kännetecknas av svårigheter med korrekt och/eller flytande ordigenkänning och av dålig stavning och avkodningsförmåga. Dessa svårigheter förorsakas vanligen av en störning i språkets fonologiska komponent, som ofta är oväntad med hänsyn till andra kognitiva förmågor och trots möjligheter till effektiv undervisning. Sekundära konsekvenser kan innefatta svårigheter med läsförståelse och begränsad läserfarenhet, vilket kan hämma tillväxten av ordförråd och bakgrundskunskap."
I Norden brukar Høien och Lundbergs (1999) definition på dyslexi användas.
"Dyslexi är en störning i vissa språkliga funktioner som är viktiga för att kunna utnyttja skriftens principer vid kodning av språket. Störningen ger sig först till känna som svårigheter att uppnå en automatiserad ordavkodning vid läsning. Störningen kommer också tydligt fram genom dålig rättskrivning. Den dyslektiska störningen går som regel igen i familjen, och man kan anta att en genetisk disposition ligger till grund. Karakteristiskt för dyslexi är också att störningen är ihållande. Även om läsningen efter hand kan bli acceptabel, kvarstår ofta rättskrivningssvårigheterna. Vid en mer grundlig kartläggning av de fonologiska färdigheterna finner man att svagheten på detta område ofta också kvarstår upp i vuxen ålder."
Definitionen kan sammanfattas till att
"dyslexi är en ihållande störning av kodningen av skriftspråket, förorsakad av en svaghet i det fonologiska systemet."
