Diagnostisering av läs- och skrivsvårigheter
Samarbete mellan klasslärare och speciallärare
Klassläraren och specialläraren har centrala roller vid diagnostisering av elevers läs- och skrivsvårigheter. I de flesta skolor följer man noggrant med elevernas läsutveckling. Speciellt viktigt är det under de första skolåren. Specialläraren har material för att kunna upptäcka elevers svårigheter med skriftspråket. Han eller hon har också material för att ge extra stöd till elever med sådana svårigheter. Tillsammans med familjen skall man försöka hitta gemensamma metoder för att utveckla barnets förmågor både i skolan och i hemmet. För majoriteten av eleverna räcker det med uppföljning av läs- och skrivutvecklingen samt stöd riktat på svårigheterna.
Tecken som kan tyda på läs- och skrivsvårigheter
- motvilja mot läsning och skrivning
- rädsla för att läsa högt i klassen
- känsla av obehag, trötthet och bekymmer
- glömmer bokstävers form och ljud
- läser långsamt och hackigt
- läser fel eller hoppar över småord och ändelser
- tappar bort bokstäver/ljud
- gör tillägg, till exempel helt – helst, igen – ingen
- omkastning av bokstäver, till exempel bli – bil, garn – gran, börd – bröd. Eventuellt också omkastning av siffror
- förväxlar bokstäver, till exempel b-d-p, t-d, k-g, f-v, u-y-ö, e-i, e-ä, o-å
- vändning av hela ord, till exempel åt – tå, lat – tal, tom – mot
- har svårt med enkel- och dubbelteckning
- har svårt att upprepa, uppfatta och skriva långa ord
- har svårt att lära sig saker i ordningsföljd, till exempel alfabetet, månaderna, multiplikationstabellerna
- talar otydligt
- hoppar över ord och rader i läsningen
- inget flyt i läsningen vilket kan leda till bristande läsförståelse
- har svårt att läsa nya och främmande ord samt nonsensord
- har svårtydd handstil
- svårt med begreppsinlärning
- svårt med benämning
- låg självkänsla
- dåliga studieresultat i många ämnen, eleven kan ses som lat, ointresserad, obegåvad eller ovillig till samarbete
Tilläggsutredningar
Om problemen med läsningen och skrivningen inte minskar trots skolans stöd är det viktigt att göra en grundligare utredning av svårigheternas bakgrund. Tilläggsutredningar behövs också då man misstänker andra problem i utvecklingen eller större språkliga svårigheter.
Vem som gör de grundliga undersökningarna beror på kommunen. Oftast görs de av skolans, familjerådgivningens eller hälsocentralens psykologer. Ibland kan barnet också vara i behov av utredning via specialsjukvården (oftast foniatriker eller neurolog). Målet är att man efter dessa utredningar kan ge barnet det stöd han eller hon behöver och göra upp undervisningen utgående från barnets behov. Det kan handla om att göra upp en individuell plan för undervisningen (IP).
Stöd den språkliga utvecklingen
En stor del av all inlärning grundar sig på skriftspråket. Därför får läs- och skrivsvårigheter i vissa fall jobbiga konsekvenser. För att undvika dessa konsekvenser är det viktigt att i ett mycket tidigt skede erbjuda rätt form av stöd och förebygga att läs- och skrivsvårigheter uppkommer. Redan i daghemmet är det därför viktigt att lägga vikt på att stöda de färdigheter som ligger som grund för läsningen (fonologisk medvetenhet, korttidsminne, benämning, ordförråd, förståelse av språkliga grundbegrepp samt förståelse av ord, tal och instruktioner).
Det är få barn som har en diagnos på läs- och skrivsvårigheter som är given av en läkare. Därför finns det heller inte någon habilitering inom sjukvården för dessa barn om det inte ligger någon bredare språkstörning eller utvecklingsstörning i bakgrunden.
