Vad innebär läsflyt?

Flyt i läsningen innebär att högt läsa en text i lämplig takt, med korrekt avkodning och med inlevelse och förståelse. Läsaren kan dela in texten i meningsfulla enheter, fraser och satser. Läsaren vet var man pauserar och var man lägger betoningar. Att läsa texten snabbt och felfritt kräver också att man klarar den minnesbelastning som längre meningar förutsätter.

Läsflyt förutsätter automatiserad avkodning

Automatiseringen av avkodningen är därför central för läsflytet. Då nybörjarläsaren först knäckt den alfabetiska koden och kan ljuda bokstäver till ord, går all energi åt till att koncentrera sig på avkodningen. I detta skede hinner läsaren knappt tänka på vad orden och texten betyder.

Småningom går läsutvecklingen vidare och läsaren går över till en ortografisk läsning där hon inte längre ljudar enskilda bokstäver i ord, utan läser hela ord eller orddelar. Det här förutsätter att läsaren har sett ett ord eller en viss struktur/orddel så många gånger att hon skapat mentala representationer för dessa, en slags ordbilder. Då kan hon känna igen dem som helheter utan att ljuda igenom dem varje gång de uppträder i en text. Nu behöver läsaren inte längre sätta all sin kapacitet på att ljuda orden, utan avkodningen börjar automatiseras och energi frigörs för annat och läsaren kan koncentrera sig på innebörden och undertexten istället för på de enskilda orden.

Den här processen kan jämföras med att lära sig köra en bil med växelspak. Först går en stor del av koncentrationen åt till att hantera växlarna, småningom går växlandet och körandet allt mer automatiskt och föraren kan bättre koncentrera sig på trafiken. På lika vis kan elever som läser flytande både identifiera ord och förstå dem samtidigt. Automatiseringen är en förutsättning för flytet, men den räcker inte ensam till för att skapa flytande läsning, eftersom flyt inte endast handlar om att läsa tillräckligt fort. Läsflytet förutsätter att många kognitiva processer fungerar felfritt och dessutom koordineras och integreras under läsningen.

Flyt och förståelse

Flytet har ett starkt samband med läsförståelsen. Flytet kan sägas bilda en bro mellan avkodning och förståelse. Då förståelsen börjar byggas upp kan läsaren börja läsa mer expressivt och ta hänsyn till känslor hos den som talar i texten, pausera och kanske fundera en stund över särskilt viktigt innehåll. Nu kan läsaren övergå från att lära sig läsa till att läsa för att lära.

Hur och när uppnås läsflyt?

I kapitlet om läsutveckling presenteras tre teorier om läsutvecklingens gång. I Høien och Lundbergs stadieindelning av läsutvecklingen uppnås läsflytet i det fjärde och sista ortografisk-morfemiska stadiet då man menar att läsaren upptäcker regelbundenheter i ord och avkodningen automatiseras. De finlandssvenska Heilä-Ylikallio, Østern, Kaihovirta-Rosvik och Rantala placerar automatiseringen i det tredje stadiet av fyra, Läsförståelse/bruksorienterad läsning, där läsaren börjar uppmärksamma betydelsen i texten. De nyzeeländska Hayes och Stevenson placerar läsflytet i det tredje och sista stadiet, det s.k. fortsättningsstadiet.

Trots att utvecklingen i exemplen ovan beskrivs som stadier som följer på varandra uppnås läsflytet inte plötsligt i form av ett steg från ett stadium till ett annat. Flytet förutsätter att läsaren exponeras för text, om och om igen och flytet beror även mycket på typen av den text man läser. Det händer att även duktiga läsare råkar ut för texter med en för stor mängd obekanta ord och helt främmande temaområden. I detta fall blir läsningen inte särskilt flytande.