Stadier i läsutvecklingen

Här presenteras tre teorier om hur barnets läsutveckling ser ut.

I norden använder man sig ofta av Høien och Lundbergs (1999) stadieindelning av läsutvecklingen; 

1.    pseudoläsning
2.    det logografisk-visuella stadiet
3.    det alfabetisk-fonologiska stadiet
4.    det ortografisk-morfemiska stadiet

1. Pseudoläsning
På detta stadium läser barnet omgivningen mera än skriften. Läsaren känner nu igen logon och skyltar i omgivningen, till exempel Mc Donald’s känns igen av det kännspaka M i logon.

2. Det logografisk-visuella stadiet
Läsaren känner nu omedelbart igen vanliga ord. Läsaren förstår ännu inte hur den alfabetiska principen fungerar men känner ändå igen ordet som en form för bilder.

3. Det alfabetisk-fonologiska stadiet
Läsaren har nu en förståelse för att ord kan delas upp i mindre beståndsdelar, fonem, och att dessa enheter symboliseras av bokstavstecken, grafem. Läsaren förstår nu även att man kan smälta samman dessa enheter och komma fram till ordet.

4. Det ortografisk-morfemiska stadiet
Läsaren börjar nu upptäcka regelbundenheter i ord. Därmed går avkodningen snabbt och säkert utan att läsaren medvetet behöver tänka ut vad som står skrivet. På detta stadium är ordigenkänningen fullt uppbyggd och automatiserad.



På finlandssvenskt håll är det Heilä-Ylikallio, Østern, Kaihovirta-Rosvik och Rantala (2004) som utgående från centrala teorier delar in läsutvecklingen i fyra faser, nämligen 

1.    skriftkulturella erfarenheter
2.    avkodning
3.    läsförståelse/bruksorienterad läsning
4.    tolkande läsning

1. Skriftkulturella erfarenheter
Redan från barnets födsel hjälper omgivningen barnet att samla skriftkulturella erfarenheter. Barnet får växa upp med texter omkring sig och dessa texter presenteras av vuxna som är viktiga för barnet. Att stimulera barnets språkliga medvetenhet stöder och ökar barnets skriftkulturella erfarenheter och utgör en betydelsefull grund för läs- och skrivutvecklingen. Då barnet samlar dessa skriftkulturella erfarenheter får barnet en idé om vad text är i ett övergripande perspektiv.

2. Avkodning
Barnet knäcker nu skriftspråkets kod. Detta innebär att barnet förstår att text är nerskrivet tal och att bokstäverna står för ljud. Utvecklingen är individuell och detta sker i mycket olika ålder hos olika individer. I detta skede tar avkodningen upp så mycket energi av barnet att barnet kan glömma vad han eller hon läst för ord.

3. Läsförståelse/ bruksorienterad läsning
Så småningom blir avkodningen mer automatiserad och barnet börjar uppmärksamma själva betydelsen. Nu kommer barnet in i en fas där läsförståelsen utvecklas. För att läsningen inte endast skall bli en mekanisk process behövs läsförståelse. Människan kan genom läsförståelse utnyttja det han eller hon läst.

4. Tolkande läsning
Internationella undersökningar (till exempel PISA) har visat att finländska ungdomar har en god läsförståelse men att det finns brister i att kunna läsa undertexter. Detta kan delvis bero på att man i skolan övar läsförståelse i en högre grad än tolkande läsning. Tolkande läsning är den mest avancerade formen av läsning och eftersträvansvärd. Med tolkande läsning avses en djupare förståelse av texten. För att få en djupare förståelse för texten måste läsaren läsa undertexten, det vill säga läsa mellan raderna och kunna tolka textens olika dimensioner. I denna fas måste läsaren kunna koppla tidigare erfarenheter till texten och således tolka texten. Detta bidrar i hög grad till elevens livskunskap, vilket är ett av de centrala målen för undervisning i modersmål och litteratur.

Enligt Hayes och Stevenson (2001) på Nya Zeeland kan man dela in läsutvecklingen i tre olika nivåer;

1. det förberedande stadiet (eng. the emergent stage)
2. nybörjarstadiet (eng. the early stage)
3. fortsättningsstadiet (eng. the fluent stage)

1. Det förberedande stadiet
Läsaren vet nu att berättelser alltid presenteras på samma sätt i böcker så att man kan gå tillbaka till dem och läsa när man vill. Läsaren vet också att man kan förvänta sig en innebörd av vad någon läser för dem eller av något man själv läser. Läsaren känner även till att texter innehåller information och börjar så småningom förstå hur informationen går att tillgå. Man märker nu att läsaren börjar använda semantisk (betydelsebärande), syntaktisk (grammatisk), visuell och fonologisk (ljudsystematisk) information för att få en innebörd i texten.

2. Nybörjarstadiet
Man förväntar sig att läsaren nu skall se en innebörd i texten. Läsaren blir duktigare på att använda fonologisk och visuell information och blir därmed en mer kunnig läsare. Varje gång den här eleven läser, lär han eller hon sig mera om lässtrategier och börjar så småningom integrera olika informationskällor som innebörd, struktur, visuella tecken och fonetik för att förstå texten.

3. Fortsättningsstadiet
Läsaren kan hitta innebörden i en längre och mer komplex text. Läsaren kan nu läsa flytande och börjar anpassa läsprocessen och lässtrategierna till olika syften.

Källor

Hayes, M. & Stevenson, B. (red.) (2001). Lyckas med läsning. Läs- och skrivinlärning i Nya Zeeland. Stockholm: Bonnier utbildning.

Heilä-Ylikallio, R., Østern, A. L., Kaihovirta-Rosvik, H. & Rantala, B. (2004). Tjugotre poetiska landskap. Lärarhandledning till litteraturboken Poetens penna. Helsingfors: Söderströms.

Høien, T. & Lundberg, I. (1999). Dyslexi. Från teori till praktik. Stockholm: Natur och kultur.