Bedömning av färdigheterna i årskurs 1

I skolan finns färre informella lek- och spelsituationer än i förskolan, medan andelen olika  uppgiftsorienterade övningar ökar. Lek- och spelsituationerna erbjuder dock fortfarande möjligheter till identifiering av svårigheter. Det egentliga arbetet med uppgifter, som t.ex. barnets självständiga arbete under lektionerna, samt förmågan att kunna svara på frågor om stoffet som inlärs, blir centralt. Läraren kan komplettera sina observationer och uppfattningar med föräldrarnas och barnets erfarenheter av hur läxläsningen fungerar. Att endast kontrollera läxorna räcker inte för att identifiera ett barns svårigheter, eftersom det inte ger någon bild av hur det faktiskt går med läxläsningen, hur lång tid det tar eller hur mycket hjälp barnet behöver.

Färdigheter som observeras i årskurs 1

Aritmetiska principer

Ett centralt tyngdpunktsområde för de matematiska färdigheterna i årskurs ett och två är i de grundläggande räknefärdigheterna, dvs. addition och subtraktion inom talområdet 0-20. På våren i årskurs 1 kan man börja bedömningen av de matematiska färdigheterna med att ställa frågan: kan barnet lösa räkneuppgifter som anges endast med siffror? I gruppsituationer kan man observera ifall barnet kan lösa uppgifter inom olika talområden, och ifall inte, vilka områden är det som ställer till med problem: 1-5, 1-10 eller 10-20. Då man gör en bedömning med hela gruppen, har man även möjlighet att få en uppfattning om hur flytande barnet räknar i jämförelse med de övriga eleverna i klassen.

Med barn som är mycket långsamma och som i genomsnitt gör flera fel i sitt räknande än andra, kan det vara skäl att noggrannare reda ut vad långsamheten och felen i räknandet beror på. Detta lyckas bäst då barnet undersöks individuellt. Då observerar man hur barnet löser uppgiften. Uppmärksamhet borde fästas på att se ifall barnet söker svaret direkt från minnet, eller om barnet använder strategier baserade på uppräkning. Räknar barnet upp talen från ett i bägge termerna (3+6=>1,2,3; 1,2,3,4,5,6 och 1,2,3,4,5,6,7,8,9) eller klarar barnet av att börja direkt från det andra talet om barnet använder strategier som baseras på uppräkning vid addition? Ifall barnet klarar av att börja direkt från det andra talet, väljer barnet då det tal som står först (3+6 => (3) 4,5,6,7,8,9) eller det tal som är större (3+6 => (6) 7,8,9)? Ifall barnet använder strategier som baseras på uppräkning vid subtraktion, räknar han eller hon bakåt från det tal som det skall subtraheras ifrån (9-6=> (9), 8,7 6,5,4,3) eller framåt från det tal man subtraherar med (9-6=> (6) 7,8,9) eller kan barnet välja mellan dessa strategier så att det sätt som väljs är det som kräver minst uppräkning?

I samband med bedömningen av strategin bör man fråga sig varför barnet använder svaga strategier, som till exempel räknar upp alla tal, eller varför det uppstår fel i räkneprocessen. Hurdana hinder har barnet eller hurdana stödåtgärder skulle barnet behöva för att kunna gå över till att använda mer effektiva räknestrategier? För utvecklingen av strategier är det centralt att även utvärdera de olika delfärdigheterna i räknandet, som till exempel hur flytande uppräkningen av tal är. För att barnet skulle kunna använda strategin där man direkt tar utgångstalet, borde barnet kunna börja uppräkningen av tal i mitten av talraden (t.ex. att kunna räkna antingen framåt eller bakåt från talet 4). Barnet borde även hantera motsvarigheterna för tal och antal, för att direkt kunna ta utgångstalet. I uppgifter som kräver förståelse och behärskning av talens storleksordning, är antalsuppfattningen viktig. Ifall barnet har svårigheter med att gestalta talens storleksordning, blir det svårt för barnet att bedöma svarets riktighet i räkneuppgifter.

Färdigheter i matematiska relationer

Att förstå och behärska räkneoperationer samt de symboler och aritmetiska principer som beskriver dem är centrala för färdigheterna i matematiska relationer. I bedömningen är det alltså skäl att utreda om barnet förstår grundläggande räkneoperationer samt de symboler som beskriver dem, dvs. hur barnet uppfattar addition och subtraktion. Förstår barnet och kan barnet lösa enkla additions- och subtraktionsuppgifter som ges muntligt, och kan barnet presentera problemet med hjälp av siffror och räknesymboler?

Utvecklingen av räknestrategierna påverkas även av hur barnet behärskar de aritmetiska grundprinciperna, som t.ex. kommutativitet i addition, och det att addition och subtraktion kan ses som motsatta räknesätt. Ifall barnet använder en räknestrategi där den första termen tas som utgångstal, är det skäl att ta reda på ifall barnet förstår att för att få svaret spelar det inte någon roll i vilken ordning man räknar talen. Om barnet inte förstår att termerna kan räknas i valfri ordning i en addition som presenteras med siffror, kan det vara bra att se ifall barnet förstår detta i en situation som förutsätter räkning av antal med konkreta föremål. I en konkret situation kan man även observera ifall barnet kan använda förkortad addition – att bestämma ett antal genom att barnet börjar räkna från ett visst tal - eller behöver barnet räkna alla föremål.

Bedömning av lärande -material för bedömning av matematiska färdigheter hos elever i årskurs 1

För matematikens del bildar Bedömning av lärande -material en helhet, som innehåller Verktyg för identifiering av stödbehov som är planerade för bedömning av hela gruppens grundfärdigheter i matematik samt verktyg för Uppföljning av lärande som görs åt en del barn. Verktyg för identifiering av stödbehov är planerade att användas vid tre olika tillfällen: i början av läsåret (höst), i mitten av läsåret (vinter) samt i slutet av läsåret (vår). Verktygen innehåller hänvisningsmaterial för varje tillfälle för sig. Verktyg för uppföljning av lärande kan användas vid behov, oberoende av tidpunkt, för uppföljning av utveckling och lärande samt för noggrannare bedömning av färdigheter.

Med hjälp av verktyg för identifiering av stödbehov kan läraren bedöma elevgruppens behärskning av grundläggande färdigheter i matematik vid tre olika tillfällen och jämföra den med färdigheterna hos en betydligt större referensgrupp. Så här, tillsammans med andra observationer om barnets lärande, kan läraren dra slutsatser om vilka barn som borde utredas och följas upp noggrannare, gällande deras färdigheter och tillräcklighet av stöd. Bedömningen är något mer omfattande på hösten än på vintern eller på våren, och utöver totalpoängen är det möjligt att få reda på de färdigheter som behöver bedömas noggrannare, övas mera och följas upp,  samt om stödet har varit tillräckligt. Vid vinterns och vårens bedömningar studeras barnets resultat enbart utgående från totalpoängen.

Färdigheter som står i fokus vid bedömningen

Innehållet i bedömningsmaterialet bygger på de färdigheter i matematik som anses vara utvecklingsmässigt centrala för elever i årskurs 1. Färdigheter som lyfts fram är 1) antalsuppfattning, 2) förståelse för matematiska samband, 3) räknefärdigheter och 4) aritmetiska grundfärdigheter. (Läs mera om de olika färdighetsområdena i informationstjänsten under Utvekcling av färdigheter).

*) Täcker flera färdighetsområden