Fonologisk medvetenhet

Språklig medvetenhet och förmåga

Språklig medvetenhet, eller lingvistisk medvetenhet, innebär att barnet självständigt tänker på språket. Barnet lägger märke till språkets form och skiljer språket från dess betydelse.  Barnet tänker också på hur något sägs eller skrivs. Det krävs också en viss kognitiv förmåga för att kunna observera språkformen istället för betydelsen.

Språklig förmåga och språklig medvetenhet är två begrepp som inte skall blandas ihop. Ett barn med god språklig förmåga kan ha svag språklig medvetenhet, medan ett barn med svag språklig förmåga kan ha god språklig medvetenhet. Den språkliga medvetenheten spelar enligt forskning en stor roll för hur läs- och skrivförmågan utvecklas. 

Förhållandet mellan språklig medvetenhet och läsinlärning är ömsesidigt. Detta innebär att det är svårt att avgöra vad som är beroende av vad: språklig medvetenhet av läsförmåga, eller läsförmåga av språklig medvetenhet.

Fonologisk medvetenhet, en del av den språkliga medvetenheten

Den språkliga medvetenheten kan delas in i olika delar enligt språkets nivåer: fonologisk medvetenhet, morfologisk medvetenhet, syntaktisk medvetenhet, semantisk medvetenhet och pragmatisk medvetenhet. Eftersom den fonologiska medvetenheten har en stor betydelse för den tidiga läsinlärningen kommer följande avsnitt att gå närmare in på den delen av språklig medvetenhet.

Fonologisk medvetenhet innebär en medvetenhet om att ord består av fonem, vilka dessa fonem är och hur bokstäverna låter. Fonologisk medvetenhet är i korthet medvetenhet om språkets minsta delar, språkljuden. Då man uppnått fonologisk medvetenhet förstår man till exempel att det finns korta och långa ord oberoende om föremålet som ordet avser är litet eller stort.

Fonologisk medvetenhet och läsutveckling

Då frågan huruvida läsinlärning och språklig medvetenhet hänger ihop diskuteras är det i allmänhet medvetenhet på fonologisk nivå som avses. Eftersom man kan märka att ett barn som läser bra är mera fonologiskt medvetet, kan man också säga att det tycks finnas ett samband mellan graden av läsförmåga och graden av fonologisk medvetenhet. Först när den fonologiska medvetenheten är tillräckligt utvecklad blir det möjligt att lära sig grunderna för läs- och skrivinlärning. Det gäller ändå att minnas att den fonologiska medvetenheten inte slutar att utvecklas efter att barnet lärt sig läsa utan dessa två färdigheter utvecklas hand i hand.

Fonemisk medvetenhet

Fonemisk medvetenhet är en del av den fonologiska medvetenheten. Forskare beskriver en fonemiskt medveten person som en person som känner till att ord består av enskilda ljud, fonem, och förstår att dessa ljud kan användas för att skapa nya ord. Fonemisk medvetenhet innebär därmed också att personen kan höra var i ordet han eller hon hör ett visst ljud, först, i mitten eller sist, och kan därmed avskilja det från resten av ordet. Ett barn kan visa sin fonemiska medvetenhet genom att högt kunna säga alla ljud i ett visst ord i tur och ordning. För att barnet skall kunna läsa krävs fonemisk medvetenhet.