Motivation
Motivationen spelar en stor roll vid allt lärande. I läsundervisningen borde man sträva till att väcka den inre motivationen hos eleven, eftersom yttre motivation inte kan bibehålla en hög motivationsnivå på längre sikt. Detta innebär att själva läsningen borde belöna läsaren. Det bästa sättet att få eleven att nå en högre nivå av motivation är genom att skapa positiva möten med skriftkulturen och genom att eleven får positiv och omedelbar respons på sitt läsande.
Det kan vara mycket svårt att avgöra vad som är orsak och verkan när det gäller förhållandet mellan emotionella och motivationsbaserade problem och dålig läsfärdighet. Tidiga misslyckanden på ett så högt ansett område som skriftspråket kan få allvarliga följder. En del barn kan snabbt komma in i onda cirklar där misslyckanden leder till nya misslyckanden. I takt med att barnet börjar undvika skriftspråket minskar chanserna till god inlärning. Faktorer som har att göra med barnets första möte med skriftkulturen kan avskräcka barnet från läsning och senare ha ett samband med motivation till läsning. De svaga läsarna undviker därmed helst både läsning och skrivning. Dessa elever kan ändå känna större motivation till läs- och skrivaktiviteter när de får läsa och skriva om sådant som ligger nära deras intressen. De svaga läsarna läser sällan för nöjes skull, de väljer hellre andra aktiviteter. Därför är det viktigt att skapa så många lästillfällen i skolan som möjligt.
Det är inget fel på barnet trots att han eller hon inte är intresserad av läsning. Det är viktigt att komma ihåg att barn har olika intressen och är motiverade för olika saker och barnet skall därmed inte pressas till läsning. Trots att man inte ska tvinga fram läsandet behöver barnet delta i språkliga aktiviteter som ger en grund för läsinlärning. Detta gäller såväl barn i förskolan som barn i skolåldern. För att kunna uppnå en önskad läsförmåga krävs ett positivt förhållningssätt till läsning från barnets sida samtidigt som barnet behöver ha tillägnat sig tillräcklig språkkunskap.