Yrkeövergripande samarbete
Elevvården
Barnets stödbehov och ordnande av stödet behandlas i den yrkesövergripande elevvårdsgruppen, åtminstone i övergångarna mellan stödformerna, såsom i bedömningen av början eller slutet av det intensifierade stödet eller det särskilda stödet. I den yrkesövergripande arbetsgruppen kan man dela information från olika håll om barnets färdigheter och utveckling samt fundera på saker ur olika perspektiv.
Elevvårdsarbetet koordineras och utvecklas i ett yrkesövergripande samarbete, t.ex. i en elevvårdsgrupp. I daghemmets elevvårdsgrupp ingår oftast daghemsföreståndaren, specialbarnträdgårdsläraren, (skol)psykologen, hälsovårdaren och vid behov barnskyddspersonal samt dagvårdsgruppens lärare. I skolornas elevvårdsgrupp ingår skolans rektor, skolpsykologen, skolkuratorn, skolhälsovårdaren, speciallärare och vederbörande lärare. Vid behov kan även andra sakkunniga och barnets vårdnadshavare tillkallas. Då enskilda fall behandlas i elevvårdsgruppen, kan de lärare och personal som direkt berörs tillkallas till elevvårdsgruppen. Elevvården genomförs i samarbete med barnet och vårdnadshavaren. Både barnet och vårdnadshavaren informeras om skolans elevvårdsarbete och om förfaringssätten. I skolan initieras ärenden oftast av lärarna. Elevvårdsgruppens viktigaste uppgift är att behandla ärenden, fördelning av ansvars- och arbetsuppgifter och uppföljning av ärenden. Dessutom arbetar elevvårdsgruppen med att koordinera och utveckla elevvårdsarbetet på skolan eller i daghemmet.
När man tänker på stödåtgärder för att utveckla matematiska färdigheter har barnets färdigheter bedömts utöver läraren av specialläraren och ibland även psykologen. Barnets föräldrar är nyckelpersoner: de kan berätta om hur barnets färdigheter eller inlärningssvårigheter syns hemma. Genom att kombinera erfarenheter och information som fått av bedömningar och barnets arbetande, hjälper till att vidare bedöma hurdant stöd som passar barnet bäst.
Samarbetet mellan uppfostringspersonal
Ledarskapet
De centrala uppgifter som uppfostringspersonalens ledare har, är att utveckla arbetsgemenskapen mot gemensamma mål, att främja grunduppgiftens förverkligande samt att skapa en bra grund för uppfostringsarbete. Som ledare är det viktigt att igenkänna styrkor i arbetsgemenskapen, förstärka självvärderingen samt ta hand om det pedagogiska ledarskapet. Ledaren behöver inte veta eller kunna allt. I stället måste han eller hon svara för inre kommunikationen i arbetsgemenskapen. Genom ledarens interaktiva diskussion skapar arbetsgemenskapen en uppfattning bl.a. om värden som står i fokus med tanke på gemensamma vanor.
Ledarens stöd behövs i flera vardagliga situationer i arbetsgemenskapen. Man bör lyssna, klara ut konflikter samt se till att samarbetet i olika nätverk fungerar. Ledaren för de branschövergripande aktörer samman t.ex. i elevvården. I sista hand ansvarar ledaren för ordnandet av stödåtgärder i sin enhet enligt givna linjer.
Ledarskapet inkluderar också verksamhet mellan den högsta ledningen och anställda. Ledaren ser till att kommunikationen fungerar åt båda hållen. En bra ledare känner sin arbetsgemenskap, kan förmedla den högsta ledningens befallningar vidare till anställda och behandla befallningar på så sätt att alla binder sig till dem.
Dock är ledarens egen förpliktelse till arbetsgemenskapens målsättningar grunden för allt. De anställdas förtroende för ledaren formas genom uppmuntrande, engagerande och interaktiva ledarskapet.
Samarbetet i undervisningen
Vad gäller barnets inlärning i matematik deltar utöver barnets egna lärare oftast även andra professionella inom undervisningen, såsom special(barnträdgårds)läraren, i stödåtgärder. För att barnets stöd lyckas bör samarbetet mellan olika aktörer fungera. Om barnet exempelvis studerar en del av sina matematiklektioner hos specialläraren är det väldigt viktigt att information om barnets färdigheter och utveckling överförs från en lärare till en annan. Då kan de båda lärarna dimensionera undervisningen rätt.
I daghem och skolor har det införts olika vanor som strävar efter att intensifiera samarbetet mellan lärare och olika undervisningsgrupper. Genom att använda resurser smidigt kan man erbjuda mångsidigt och ändamålsenligt stöd för barnet i ett tidigt skede. Exempelvis i kompanjonundervisning fungerar specialläraren en del matematiklektioner som kompanjonlärare för barnet som behöver stöd. Lärarna måste planera lektioner tillsammans så att båda vet vilken del av lektion de ska undervisa och vilka barn som fokuseras på. Lärarnas samtidiga närvaro på lektionen erbjuder extra möjligheter till förverkligandet av undervisningen och bedömningen av barns färdigheter och utveckling.
Ett annat exempel på samarbetet och ordnandet av matematikundervisningen i skolan är så kallade matematiska balklektioner. Detta betyder att alla parallellklasser har matematiklektioner samtidigt; matematiklektionerna syns som likformiga balkar i gruppernas schema. I balklektionerna tar specialläraren emot barn som behöver stöd. Praktiken är flexibel för barnen kan enligt stödbehovet studera i egna undervisningsgrupper eller i speciallärarens smågrupp. För att lyckas kräver också denna typ av organisering gott samarbete mellan klasslärare och speciallärare.
Även att undervisa två allmänundervisningens parallella grupper eller årsklassen med två lärare ger flexibilitet och nya differentieringsmöjligheter inom undervisningen. T.ex. i matematiklektionerna kan barnen delas in i olika grupper vars sammansättning lever under läsåret. Med en flexibel gruppering kan man erbjuda olika slags elever stöd eller extra utmaningar enligt behov. Detta kräver lärarnas gemensamma planering och kontinuerlig bedömning av verksamhet och barn.
I några skolor har det provats lösningar där specialgruppen och allmänundervisningens motsvarande åldergrupp studerar tillsammans under klasslärarens eller speciallärarens ledning. Gruppen har även tillträde till ett annat utrymme som är mindre. Således kan de som behöver särskilt stöd studera i mindre grupper. På grund av organiseringen kan också allmänundervisningens elever delta i intensifierat stödperiod t.ex. i speciallärarens smågrupper.
Skolbiträde i undervisningsgruppen
Om undervisningsgruppen kan få hjälp av ett skolbiträde måste gruppens lärare redan på förhand tänka på hurdana arbetsuppgifter skolbiträdet har i gruppen. Det måste ändå understrykas att det är alltid läraren som bär ansvaret för undervisningen; före lektionen ger läraren instruktioner till skolbiträdet om vad barnen ska göra och framför allt vad de ska lära sig. Om skolbiträdet arbetar bara med ett barn rekommenderas det att delta i de planeringsmöten som berör barnet. Sådana möten som är önskvärda för skolbiträdet, är t.ex. IP- möte (Individuell plan) så att han eller hon är på det klara med inlärningsmål och innehåll samt undervisningsmetoder i frågan.
När skolbiträdet handleder barnen är det värt att fästa uppmärksamhet bl.a. följande saker. Det är bra att observera att barnen förstår anvisningar. Vid behov bör anvisningarna upprepas och de nya begreppen förklaras. När barnen gör sina uppgifter kan de påminnas om saker som de har gått igenom tidigare under lektionen. Skolbiträdet fungerar som andra ögonparet som observerar möjliga svårigheter och felaktiga lösningar barnen har. Det är bra att meddela lärare om de observationer som skolbiträdet gjort så att läraren kan ta hänsyn till dem i framtida lektioner. Skolbiträdet kan också handleda barnet att använda lämpliga läromedel, såsom observationsmaterial eller dator. Det är önskvärt att varje elev kan vara närvarande och delta ordentligt i matematiklektioner. Detta kan skolbiträdet stöda med sin arbetsinsats.
Samarbetet mellan hem och (för)skola
Med tanke på barnets uppväxt och utveckling är ett gott samarbete mellan (för)skola och hem centralt. Det är viktigt att man har kommit överens tillsammans om målen för stödåtgärder, och att arbetsfördelning för att nå målen är tydlig. Därtill är en regelbunden kontakt och informering av barnets framåtskridande i studierna viktigt. Även föräldrarnas observationer om utveckling av färdigheterna och stödåtgärder och deras inverkan ska höras regelbundet.
Som grunden till samarbetet ska försörjare meddelas om läroplanen, ordnandet av undervisningen, elevvården och möjligheten att delta i samarbetet mellan hem och (för)skola.
Med tanke på stödet i matematik är föräldrarnas centrala uppgift att se till att barnet gör sina hemuppgifter. För att förälder kan stöda barnet i hemuppgifter förutsätter att hemuppgifterna ska markeras tydligt. Det är bra att meddela hemifrån hur det har gått med läxläsningen. Det är viktigt att vara medveten om att barnen kan bete sig olika hemma och i skolan. T.ex. barnet som är reserverad i skolan kan väl avreagera hemma pga. trötthet och frustration orsakad av skolarbete. Att göra hemuppgifter kan väl bli en mardröm både barnet och föräldrar. Därför är det viktigt att även information som detta överförs till skolan så att alla tillsammans kan planera hur läxläsningen kan underlättas.
Rehabiliterande verksamhet
Den största delen av barnen som har inlärningssvårigheter, får specialundervisning. En del av dessa barn har svårigheter som är antingen vidsträckta eller trots snävhet så knepiga att barnen anses behöva rehabiliteringsstöd vid sidan om specialundervisning. Detta stöd är oftast tal- eller ergoterapi och ibland neuropsykologisk rehabilitering. De regionala skillnaderna i Finland är uppenbart stora med tanke på att hitta rehabiliteringspersonal och ordna finansiering.
De rehabiliterande håll utanför daghemmet och skolan arbetar antingen på ett eget ställe eller i barnets vardagsmiljö, såsom i skolan. Det, var man arbetar definierar delvis samarbetets natur. När en rehabiliteringsvårdare arbetar på ett eget ställe möter han eller hon föräldrar varje vecka och hör föräldrarnas frågor och nyheter. Då finns det inte vardagligt, personligt samarbete med lärare och det är viktigt att tänka hur de vardagliga observationerna meddelas vidare till skolpersonal. Ett bra verktyg är ett kontakthäfte. Ibland äger terapin eller rehabiliteringen rum i barnets daghem eller skola och då är det viktigt att tänka hur informationen om barnets vardagliga saker meddelas enkelt till föräldrar.
Vid sidan om de vardagliga nyheterna är även gemensamma diskussioner viktiga. I sådana diskussioner deltar all de vuxna som är centrala med tanke på barnets utmaningar. Oftast deltar också barnet själv i diskussionen. Syftet med diskussionen är att höra observationer om barnets situation från olika håll, planera stödbehov tillsammans, ingå avtal samt fundera på kortsiktiga och långsiktiga mål. När rehabiliteringen tar slut bör man se till att tillräckliga stödåtgärder finns till hands. I slutet av rehabiliteringen måste också planeras vem som ska bedöma barnets möjliga framtida stödbehov och vem som ska ta hand om dataöverföringen, speciellt i så kallade övergångarna.
Barnets rehabiliterande stöd betyder inte alltid en direkt terapi eller rehabilitering. Ibland betyder det rehabiliterande stödet också handledning och rådgivning av föräldrar och/eller lärare och då måste föräldrarnas tillstånd bes.
Att stöda barnet för att bearbeta sina inlärningsutmaningar förutsätter samarbete mellan föräldrar, lärare och rehabiliteringsvårdare. Samarbetet samt informations- och erfarenhetsbyte brukar ordna sig mer effektivt i en personlig kontakt som genom skriftliga sammandrag. I diskussioner kan man fråga efter och berätta om erfarenheter så att alla deltagare kan ha nytta av allt information. I diskussioner utvecklas det ett enhetligt sätt för vuxna att handla med barn. De gemensamma verksamhetsprinciperna i barnets olika verksamhetsmiljöer skapar konsekvens och tydlighet vilket för sin del hjälper barnet att agera i olika situationer och stärker att absorbera nya färdigheter.
