Inlärningssvårigheter i matematik och emotionella faktorer

Trots att de emotionella faktorerna i sig själva inte uppfattas förorsaka inlärningssvårigheter är de en viktig faktor när det gäller på vilket sätt inlärningssvårigheterna tar sig uttryck hos eleven. Det finns rätt lite forskning att tillgå när det gäller sambanden mellan inlärningssvårigheter och olika emotionella faktorer, likaså gällande hur inlärningssvårigheterna utvecklas som en produkt av samverkan mellan neurokognitiva och emotionella faktorer.

Inlärningssvårigheter i matematik och motivation

I undersökningar om inlärningssvårigheter och motivation har det framkommit att faktorer förknippade med motivation är särskilt framträdande när det gäller just matematiksvårigheter. Det har visat sig att skillnader i motivationen kan noteras redan i årskurs ett mellan elever med inlärningssvårigheter i matematik och jämnåriga utan dessa svårigheter. Motsvarande forskningsresultat som klarlagt utvecklingen av skolprestationer påvisar att intresset eleverna uppvisar för matematik är mycket känsligt och sjunker lätt under de första skolåren. T.ex. Aunola och Nurmi (2004) har i sin forskning kommit fram till att det är rätt få elever som vid skolstarten saknar motivation för matematik (11 %) men att andelen växer kraftigt och i början av andra skolåret gäller det redan en fjärdedel av eleverna. Intresset för matematik ser ut att sjunka speciellt hos flickor. I undersökningen framkom även att matematikprestationerna i årskurs ett påverkar den upplevda motivationen i årskurs två. Vid övergången till årskurs två, när motivationen blir mera bestående, blev riktningen den motsatta, dvs. intresset för räkneuppgifter i årskurs två visade sig i senare utveckling av elevernas matematiska färdigheter.

Inlärningssvårigheter i matematik och självuppfattning

En annan central emotionell faktor som påverkar inlärningen i matematik är barnets självuppfattning. Generellt avser begreppet självuppfattning individens helhetsmässiga uppfattning om sig själv. Den matematikrelaterade självuppfattningen kan definieras som den egna uppfattningen man har om sin egen färdighet och förmåga i matematik. Utvecklingen av självuppfattningen har i forskningen visat sig följa ett sådant mönster att de flesta elever i början av sin skolgång har ett relativt positivt förhållningssätt till inlärning oberoende av sin prestationsmässiga nivå. Med ökad ålder börjar självuppfattningen bli allt mer negativ, delvis beroende på att barnets förmåga att bedöma sina egna prestationer t.ex. utgående från provresultat utvecklas eller genom att jämföra sig med klasskamraterna. Att självuppfattningen sjunker med stigande ålder kan således förklaras med att den blir mer realistisk.

I enlighet med detta är också upptäckten om att sambandet mellan självuppfattning och inlärningssvårigheter förstärks med stigande ålder. I en finsk studie visade sig sambandet mellan självuppfattningen och matematikprestationer hos de yngsta eleverna vara betydelselöst. I andra klass fann man inga skillnader i självuppfattningen hos de svagpresterande och de övriga eleverna. Däremot hade eleverna med svaga prestationer i matematik i årskurs fem signifikant svagare självuppfattning än eleverna som inte presterade svagt. Svaga matematikprestationer under de första skolåren verkar ha samband med en negativ utveckling av självuppfattningen.

Matematikångest

Medan en del barn alltid har gillat om siffror och räkning upplever de andra matematik som ångestfyllt redan under de första skolåren. Ångest är inte alltid begränsad bara till skolan och matematiklektioner utan kan yttra sig i vilken situation som helst där man måste behandla siffror, t.ex. pengar på affären.

Ångest skadad av sifferbehandling och problemlösning i matematik, kallas för matematikångest. Utöver känslor som bekymmer och ångest, kan den yttra sig som fysiska reaktioner, t.ex. spänd i kroppen. Det finns inga exakta uppgifter om hur vanlig matematikångest hos olika åldergrupper är men enligt uppskattningar lider i stort sett varje sjätte av den.

Det, hur matematikångest hos barn uppstår, vet man inte exakt men tillsammans med nya inlärda kunskaper verkar den skapa en tråkig negativ cirkel: brister i grundfärdigheter kan utsätta för matematikångest vilket för sin del inverkar t.ex. på prestationen i matematikexamen genom att belasta arbetsminnet. Dessutom leder ångest ofta inom kort till att undvika de situationer som kräver matematik.

Det lönar sig att hjälpa barnet att behandla de negativa känslorna angående matematik. Beträffande bekymren i matematik har man märkt att skrivandet förbättrar examensframgång hos barn som har matematikångest. Det lönar sig också att diskutera om hur ångest känns i kroppen. Enbart att höra varför kroppen reagerar för stressande situationer kan hjälpa barnet: fysiska reaktioner, t.ex. en ökad puls och svettiga händer hjälper kroppen att förbereda sig på prestationer och kan till och med vara till nytta i situationer som kräver tänkande och problemlösning.