Det matematiska tänkandets kognitiva struktur
Kritik mot lokaliseringsmodellerna
Den klassiska neuropsykologin närmade sig matematiken med frågan om var det matematiska tänkandet kan lokaliseras. På basen av hjärnskadeforskningens fallbeskrivningar utgjorde den vänstra hjärnhalvan den starkaste kandidaten, eftersom skador i området mest typiskt skapade svårigheter att utföra räkneoperationer.
Ur den kognitiva psykologins perspektiv var sådana försök att lokalisera matematiskt tänkande absurt. Ur ett kognitivt perspektiv består tänkandet av flera olika delar och därför är det inte meningsfullt att söka efter ett ”centrum”. Dessutom hade man inom den klassiska neuropsykologin inte analyserat noggrannare vilka delar det matematiska tänkandet bestod av, vilket givetvis ledde till att det var omöjligt att lokalisera sådant som man inte ens visste vad det var.
Oberoende eller beroende delprocesser
Det är först på 1980-talet som man började intressera sig för den kognitiva sidan av matematiskt tänkande. Från denna tid härstammar i huvudsak två olika modeller för hur man uppfattar att den matematiska kognitionen fungerar. Modeller skiljer sig gällande hur man antog de olika processerna vara relaterade till varandra.
McCloskeys modell för oberoende enheter
McCloskeys modell utgick från det som hjärnskadeforskningens fallstudier hade att bidra med gällande förståelsen av den matematiska kognitionen. Han eftersträvade att särskilja de delar som man med hjälp av studier med dubbeldissociation tillförlitligt kunde påvisa som helt oberoende processer.
Modellen bestod av tre huvuddelar:
- Inmatning (input)
- Bearbetning och behandling
- Produkt (output)
Inmatnings- och produktprocessen kunde delas in beroende på vilka sinnen eller vilka representationsformer som användes (skriftlig, numerisk).
Bearbetnings- och behandlingsprocesserna innehöll separata delar för räkneoperationer och en uppfattning om att informationen från inmatningen först omvandlas från den presenterade formen till en oberoende ”allmän bearbetningsform”. I produktskedet omvandlas denna ”allmänna bearbetningsform” till den form som uppgiften kräver (t.ex. muntlig eller skrivna siffror).
I McCloskeys modell har denna ”allmänna bearbetningsmodell” beskrivits vara amodalt, dvs. oberoende av sinneskanal, baserat på 10-bassystemet, en abstrakt representation av antal. Läs mer...
Campbellis associatiosnätverksmodell
Campbell företrädde ett annat förhållningssätt och argumenterade för att det matematiska tänkandet inte innehöll någon ”allmän bearbetningsform ” som var amodal, dvs. oberoende av sinneskanal, utan att all processering baserar sig på erfarenheter som hämtats genom sinnesfunktionerna.
